sweetybabydoll

Jag är fruktansvärt omotiverad, ointresserad och allmänt less på allt som har med skola och plugg att göra just nu. Högen av saker som måste göras bara växer och jag känner det som att jag håller på att kvävas långsamt innifrån just nu.
Jag kan inte prioritera och planera, det blir bara pannkaka av allting. Jag får dåligt samvete om jag inte pluggar, men när jag väl gör det så dyker en massa andra saker upp i huvudet som också behöver tas hand om och som jag lägger ner mer tid på. Har varvat dagen med att plugga, städa, tänka, bli utskälld av en galen granne...
Varför känns det som om jag inte får någon tid för mig själv? Tid att bara vara o göra det som jag tycker om och vill göra.
Skulle verkligen vilja ha en dag som jag bara får använda precis hur jag vill, vakna när jag vill, bara ligga i sängen om jag vill, bada hur länge som helst, gå ut o gå o träna, skita i o laga middag o diska...

Jag har kommit på att jag inte "fungerar" under stress, vet inte varför det blir så men det känns som om hela världen faller samman över en liten skitsak och jag bara vill gråta o skrika. Det är skit töntigt och därför vill man inte berätta det för någon heller, bättre o hålla masken och låtsas som om allting är perfekt.

Out and over...