sweetybabydoll

Det svider. Det gör ont och jag känner mig totalt värdelös just nu. En TENTA återstår från min examen. En utbildning med sjukt många sökande och jag kom in. Jag.
En utbildningen som jag njutit av, lärt mig så mycket av och verkligen varit min dröm. Men den 16:e december kommer jag vara en av de olyckligaste som finns. Jag kommer inte att få mitt examensbevis. Varför? Jo för att jag inte kan förstå ekonomi.
Hur mycket jag än läser och försöker, trots extra lektioner och en underbar pojkvän som hjälper till så går det inte in i huvudet.
Jag skulle bli en  bra försäljare, jag vet det! Men min dröm krossar på grund av någonting som jag inte kan rå för.
Hade det varit att jag inte hade pluggat och struntat i skolan skulle jag ta det och få stå mitt kast, men jag kämpar ju!
Jag verkligen kämpar!
Det känns så orättvist bara.

När jag tvivlar och blir osäker och inte vet vilken väg jag skall välja vill jag höra de där orden. Jag vill känna att någon annan tror och litar på mig. Att min osäkerhet inte stämmer, att det kommer ordna sig oavsett. Men så är det inte, varför?
Är jag inte värd att tro på? Är det redan bestämt att jag skall misslyckas med allting som kommer i min väg? Jag undrar...

Just nu är vi ute på LIA (Lärande i arbete) och det är den absolut bästa delen av utbildningen tycker jag. Man får chansen att använda allt det man fått lära sig under utbildningens gång och göra en massa roliga praktiska saker.
Jag är på världens bästa ställe just nu! En otroligt mysig inrednings butik med en massa härliga saker :) Personalen är så klockren och jag känner mig verkligen som en i teamet. Men det var nära att det inte alls blev så. Jag började nämligen på ett annat ställe från början, redan första dagen så kände jag att det här kommer aldrig fungera. Jag kände mig inte välkommen, fick inga stimulerande arbetsuppgifter och ville inte gå dit på mornarna. Jag funderade på hur jag skulle göra, var det mig det var fel på? Skulle jag bita ihop o kämpa eller byta? Tänk om jag inte hittade något annat ställe att  vara på.
Men jag följde min känsla och slutade där! Det kommer jag aldrig ångra. Har insett att man faktiskt ska lyssna på den inre magkänslan, den talar aldrig osanning.

Jag är fruktansvärt omotiverad, ointresserad och allmänt less på allt som har med skola och plugg att göra just nu. Högen av saker som måste göras bara växer och jag känner det som att jag håller på att kvävas långsamt innifrån just nu.
Jag kan inte prioritera och planera, det blir bara pannkaka av allting. Jag får dåligt samvete om jag inte pluggar, men när jag väl gör det så dyker en massa andra saker upp i huvudet som också behöver tas hand om och som jag lägger ner mer tid på. Har varvat dagen med att plugga, städa, tänka, bli utskälld av en galen granne...
Varför känns det som om jag inte får någon tid för mig själv? Tid att bara vara o göra det som jag tycker om och vill göra.
Skulle verkligen vilja ha en dag som jag bara får använda precis hur jag vill, vakna när jag vill, bara ligga i sängen om jag vill, bada hur länge som helst, gå ut o gå o träna, skita i o laga middag o diska...

Jag har kommit på att jag inte "fungerar" under stress, vet inte varför det blir så men det känns som om hela världen faller samman över en liten skitsak och jag bara vill gråta o skrika. Det är skit töntigt och därför vill man inte berätta det för någon heller, bättre o hålla masken och låtsas som om allting är perfekt.

Out and over...

"Help, I have done it again
I have been here many times before
Hurt myself again today
And, the worst part is there's no-one else to blame

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
I'm needy
Warm me up
And breathe me

Ouch I have lost myself again
Lost myself and I am nowhere to be found,
Yeah I think that I might break
I've lost myself again and I feel unsafe

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
I'm needy
Warm me up
And breathe me

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
I'm needy
Warm me up
And breathe me"

Just nu har jag lust att bara ställa mig och skrika rakt ut!
Huvudet håller på att sprängas. Går det att ta en nål o sticka in och låta allting pysa ut?