sweetybabydoll

Andra besöket på närakuten på 1 vecka nu (var där exakt för en vecka sen). Har haft det riktigt jobbigt med andningen och vissa stunder är det verkligen som att andas genom ett sugrör. Så otroligt hemsk o läskig känsla att inte kunna dra in luft ordentligt, det skapar i stort sett panik.
Kände av det redan imorse men då var det inte så farligt, vart värre när jag kom ner på stan och skulle gå runt o fixa lite saker, då var jag tvungen att sätta mig ner på en bänk och försöka lugna ner mig lite. Trodde det skulle gå över men det gjorde det inte, så jag skyndade mig till närakuten.
Där blev jag riktigt bra bemött, fick snabbt komma in på ett rum där jag fick ta blodtryck, kolla EKG och blåsa i en PEF mätare.
Jag ogillar verkligen att gråta offentligt, men kände mig så jäkla rädd och liten så jag började gråta där inne på rummet, var verkligen rädd att det skulle vara riktigt farligt. Efter ett tag lugnade jag ner mig lite och försökte tänka på andningen. Fick träffa en doktor som lyssnade på mina lungor och sen fick jag inhalera medicin i två omgångar.
Efter det blev det lite bättre (lycka). Jag fick vila lite på ett rum eftersom man kan få hjärtklappning och bli skakig när man inhalerar. Innan jag fick gå hem lyssnade doktorn på lungorna igen och jag fick återigen blåsa. Då hade det gått upp från ynka 200 till 450 :)
Han skrev även ut kortisontabletter som jag ska äta i 5 dagar nu.

Jag trodde verkligen inte att jag blivigt så dålig i min astma, tidigare var det ju "bara" ansträngnings astma, men nu är det tydligen riktig astma + att jag är allergisk mot pollen och björk (känns ju jätte kul nu).

Jag vet inte om jag inbillade mig på vägen hem eller inte, men vid minsta starka doft av parfym eller rök blev det tungt att andas igen.

På måndag är det jag som ringer till vårdcentralen och ber om att få komma till en astma doktor.

Isn´t life wonderful sometimes...